HELVETTE!

Vill någon adoptera mig? Typ nu, direkt så jag slipper bo här? fyfaaan

Allt var frid och fröjd ute och sen kommer mamma: Jaha, tror du han där inne kommer ute och hjälper till? Som om jag skulle veta om Patrik skulle göra dett. Så pappa gick in och sa åt Patrik att komma ut och såklart han gör det, en direkt order ignorerar man inte. Och mamma går i taket och klankar ner på farsan: Värst vad du har bra kontakt med honom och blabla. Fräser och har sig. VAD ÄR DET MED DIG!??

Och det var ju trevligt ute och sen blir allt ett jävla helvette. Så tillslut så stövlar hon iväg gråtandes och svärandes att alla hatar henne och blabla. Fyfan, hon kan behöva en psykdoktor vafan. Om hon nu är arg på Patrik så bör hon itet låta det gå ut på oss och framför allt inte på farsan. Jag blev ju tvärarg och följde med henne in och skrek på henne. Fan. Jävla tattare.

Helvette vad jag är arg nu alltså.

Hård som sten, my ass. Fan vad jag vill tillbaka till det stadiet.