Vassa armbågar och lurviga damer

Med några dagar att smälta veckan i österrikiska alperna kommer här en komprimerad resguide.

BRA ATT HA I S:T ANTON:
Vassa armbågar. Att trycka in i solarplexus på tyska/österrikiska män på 50 plus som tränger sig i liften.

Starka benmuskler. Backarna är långa. Man är trött men lycklig när man kommer ner till botten.

Överseende med lyxdamer i päls. I grannorterna Lech och Zürs vimlar det av rika damer i lurv från topp till tå. De ser inte heller ut att ha för avsikt att susa nerför backarna. Någonsin. För de som inte har medlen men som ändå vill smälta in bland de pälsklädda högdjuren går det att hyra en päls. Varför man nu skulle vilja det.

Mycket pengar. Det är dyrt att äta ute i S:t Anton. Och det gäller allt från fina restaurangen, till die Skihütte och korvkiosken. En simpel burgare utan tillbehör kan
gå loss på 6 euro.

Logi med köksvrå. Samma anledning som ovan.

Pistkarta. Systemet är stort och näst intill omöjligt att hålla i huvudet.

En favorit-after ski. Det är så mycket trevligare när när man blir lite tjenis med personalen. Som i Cheers-sången: "Sometimes you wanna go where everbody knows your name..." Vi hittade en doldis i Underground, som var både lugnare och mysigare än jättarna Moosewirt och Krazy Kanguruh. Men är man ute efter en apfylla är de senare två att rekommendera.

/Cecilia, bloggar på expressen

---

Hahha! Säger jag, jag vässar armbågarna, päls har jag ingen, benmuskler = hyffsat... Pistkarta ska jag skaffa... JAG TAGGAR SATAN!