Usch! För varje dag som går och skolstarten närmar sig får jag mera ont i magen och blir alltmera nervös. Jag VET att allting kommer att lösa sig och att jag inte borde vara nervös men jag är det i alla fall. Jag behöver inte vara orolig för diverse saker och jag har min Fredrik som kan hjälpa mig med massor när jag väl är där nere men endå. Och det märks. Jag är inte den vanligt glada Emelie som trallar på för fullt utan jag är mest tyst. Och helt borta.

Tänk om jag har valt helt fel? Jag skulle förmodligen aldrig erkänna det heller och tänk om jag skulle ge upp? Jag hatar att ha känslan av att vara en förlorare men jag hoppas, så mycket, att jag har valt rätt.

---

Det blir nog sängen för mig nu, efter en hel dag ute i solen och värmen är jag rätt knäckt. Imorgon blir det Kräftskiva hos Anna med en rad gamla (riktigt gamla) klasskompisar och några andra. Jag har inte den blekaste om vad jag ska ha på mig men jag får inventera i garderoben imorgon...