"Inatt" drömde jag om ett high fashion wedding som gick av stapeln i Umeå, Björkarnas stad som knappt har några björkar kvar?! Iaf, så här var det:

Jag skulle åka och shoppa i staden, det var en vacker sommardag och jag parkerar alltid på kajen så jag körde ner dit. Vägen som gick där nere var helt ombyggd med skumma farthinder och lustiga svängar för att försvåra framfarten och överallt ser jag sjukt snygga bilar, limosiner och framförallt vackra människor i riktigt dyra klänningar och fracks. Ett par kommer jag särskillt ihåg och de satt i en svagt rosa gammal amerikanare där hon hade en mycket svagt rosa klänning, blonda lockar och en vit blombukett samt vita färska blommor i håret. Han hade en grå frack och svagt rosa skjorta samt näsduk och diamantknappar. Deras chaufför hade den obligatoriska uniformen och satt där stram och stilig bakom ratten.

Jag körde förbi, jag var den enda som hade en röd vanlig Audi A4a, och jag stirrade, verkligen stirrade, på människorna och bilarna omkring mig. Hela parkeringen var full av bröllopsfirare så jag beslöt mig för att fortsätta en bit till för att de ifall det fanns någon ledig parkering längre bort men det visade sig att vägen var ombyggd även här borta och det var enkelriktat utan möjlighet att vända så helt plötsligt fick jag se stadskyrkan framför mig. Jag bara: Okej, men det finns kanske en parkering här borta, av någon anledning ville jag verkligen ha en parkering och gå och shoppa loss. Och det var ju endå försent att vända för det fanns ju ingen stans att vända på?!

Kyrkan hade blivit ett stort slott med en jättesnygg park framför sig och det hade också byggts upp ett kapell inne på gården där jag antog att de skulle gifta sig. Och som sagt, jag hamnade bland alla dessa bröllopsklädda människor i vackra klänningar och frisyrer så jag kände mig en aningen utstirrad i min röda bil och jeans?! Iofs hade jag Acnejeans på mig men still, its jeans?! Hur de andra nu kunde se dte för jag satt i bilen?! Närmast kyrkan fick jag se flera lediga parkeringar, de var inte bokade så jag parkerade helt enkelt min Audi där och när jag steg ut ur bilen fick jag se mamma och pappa komma gående. Jag bah: WJAT!? Vad gör ni här? pappa sa att han ville se så jag hittade en parkering, eh ok? Jag menar på bröllopet? De var nämligen också finklädda och vackra som fasiken. Det genomgående temat på alla kläder var alla nyanser av vitt med inslag av aprikos och rosa, så jag blev sjukt nyfiken vad bruden skulle ha på sig om nu alla gäster klädde sig i brudens färg? Jag vände mig om för att låsa bilen och den hade förvandlats till min svarta cykel?!

Okej, cykel, sure, jag försökte parkera den med stödet men parkeringen lutade så den stod och vinglade. Pappa lyfte runt den och såg till så att den stod stadigt i mossan och så räckte mamma mig min hund (?!) som jag placerade på sadeln och mamma frågade: Sitter hon stadigt där nu? Jag såg hur hon satt där och vajade så jag sa: Nej det är nog bäst jag tar med henne. Det var en ullig liten vit hud så jag tog henne på armen och vinkade farväl till mina föräldrar som anslöt sig i processen in mot kyrkan.

Jag och min vita hund gick iväg, jag hade mina svarta favoritskor, acnejeansen och en enkel vit t-shirt, och jag kände mig som sagt utstirrad. När jag närmade mig alla finklädda människor var det en butler som kom fram och bugade för mig och frågade om resan hit hade gått bra miss? Jag tittade mig över axeln för jag trodde han pratade med någon annan men det var tydligen mig han pratade med. Javisst, den har gått jättefint svarade jag med överdrivet släpig röst varpå jag försökte gå iväg mot staden. Men vänta nu miss, går du inte åt fel håll nu...? Frågade butlern och visade med en yvig armrörelse vart han ville att jag skulle bege mig. Och människorna runtikring mig smålog och mummlade: Vilken humor hon har, hon är fantastisk..! Tänk att skämta om ngt sånt här på hennes stora dag..! Jag ryckte till och vände mig mot slottet som låg där i solskenet och där fick jag se...

Sen ringde mobilen och jag vaknade. Sjuk dröm, och jag kommer ihåg allt glasklart. Jag behöver inte ens anstränga mig för att komma ihåg utan den hör drömmen sitter som etsad på näthinnan. Och det var mys att vakna så för du var så himmla glad! Haha!

Jag hade iofs hellre velat ha en dvärgpinscher till hund, de är betydligt tuffare! Men i drömmar får man inte välja allt, haha! Men keep on dreaming, det var roligt! Det här är faktiskt en av de starkaste drömmarna jag har haft på länge och jag kan ju bara spekulera i fortsättningen, haha! Underbart vackert var det iaf.