Det händer FÖR mycket just nu...
...för att det ska kännas helt bra
Det har gått så fort sen jag bestämde mig om att söka pengarna, inte ens för två veckor sedan tog jag ett beslut som kommer att påverka mig i månader framöver. Ja, det är kanske inte så stort tänker ni nu men jag har haft rutiner i över 2½ år nu och att bara plocka bort dem kommer att kännas obehagligt som satan. I onsdags förra veckan fick jag veta att jag fått pengarna och jag blev sjukt glad, då. Jag kunde inte sluta skaka för jag blev så lättad över att jag skulle få pengarna och kunna sluta på volvo och hinna göra lite roliga saker innan skolan börjar till hösten.
Så de sista två dagarna förra veckan svävade jag på moln, städade skåpet och började plocka lite grejer här och där, smådetaljer. Den här veckan har det inte alls känts bra, varje dag har jag varit på kurs, möten med fack, a-kassa, arbetsförmedlingen, omställningsföretaget Startkraft, möte med chefen, snackat med försäkringsnissen, sprungit fram och tillbaka i fabriken och stressat leta efter lokaler jag skulle vara i, och det är inte små avstånd heller.
Imorgon kommer nästa stora grej då jag ska lämna tillbaka alla kläder, nycklar, kort, verktyg (som jag kommer att ninja hem ofc!) skor (wtf, vem vill ha mina gamla?!), snacka med försäkringsgubben igen, lämna in blanketter, skriva under massa skit, och dessutom hinna jobba fram till klockan 12.00-ish och sen bjuda gubbarna på min princesstårta direkt från Fiket i Vännäs. Ahh, jag har stress, ont i magen, inte fixat mina julklappar. Orka med träning imorgon, det kommer att bli en slitsam dag. Psykiskt. Lite lessen är jag över att behöva lämna tryggheten jag ändå har haft bakom Volvos murar men framförllt känns livet helt plötsligt osäkert. Jag hade lätt (inte) kunnat gömma mig där inne tills solen tittade fram nästa århundrande och jag hade möglat av för lite solljus och därför brände sönder ögonen när jag föll ihop skräckslagen av tystnaden. (Ignorera det sista, kanske är bäst så!)
Faktiskt. Usch, jag blir lite smått sentimental, faktiskt.
Och på fredag kommer mera arbete: Till stan med bror och syster för att fixa sista julklapparna, arbetsförmedlingen och ringa och fixa en fritidsförsäkring som kommer att täcka min utomlandsresa. Jag hade ju en bra genom Volvo men den upphör ju att gälla imorgon och jag hatar verkligen att ringa och hålla på med sånt där. Jag tycker det är en pers att ringa till frisören men det är väl en vuxengrej jag måste lära mig? (ps, min "ålder" enligt vuxenpoäng.se lär ju sjunka nu när jag blir arbetslös, orka vara 28.3 år lixom!)
Och sen börjar det stora arbetet med att fundera ut vad jag vill bli när jag blir stor. Vad jag ska plugga, vars jag ska plugga och sånt skit. Jag är lätt panikslagen atm för jag känner pressen på mig. Och jag kommer som vanligt att ligga gråtandes sista dagen för att jag inte kan bestämma mig. Men förhoppningsvis så faller alla bitar på plats efter vintern när jag har fått lite distans till allt och alla..!
Okej, nu har jag klagat som fan, hela inlägget är ytterst trist faktiskt. Men skönt att lätta lite på trycket för att kunna hålla fasaden prickfri utåt.
Utöver detta, som om det inte var nog nu, så har det regnat exakt hela dagen. Mycket av vår vita fina snö har runnit iväg. Jag gråter innobords och fryser så jag skakar trots att jag ligger under täcket med nussefilten i näven och försöker, verkligen, försöker hitta lite glädje igen!
På kursen idag fick jag en aldeles egen "MiniAnne" så vill ni lära er HLR av ett proffs är det bara att ni kommer förbi.
Lycka till Anna som operera knäet imorgon! Du är bäst!
Det har gått så fort sen jag bestämde mig om att söka pengarna, inte ens för två veckor sedan tog jag ett beslut som kommer att påverka mig i månader framöver. Ja, det är kanske inte så stort tänker ni nu men jag har haft rutiner i över 2½ år nu och att bara plocka bort dem kommer att kännas obehagligt som satan. I onsdags förra veckan fick jag veta att jag fått pengarna och jag blev sjukt glad, då. Jag kunde inte sluta skaka för jag blev så lättad över att jag skulle få pengarna och kunna sluta på volvo och hinna göra lite roliga saker innan skolan börjar till hösten.
Så de sista två dagarna förra veckan svävade jag på moln, städade skåpet och började plocka lite grejer här och där, smådetaljer. Den här veckan har det inte alls känts bra, varje dag har jag varit på kurs, möten med fack, a-kassa, arbetsförmedlingen, omställningsföretaget Startkraft, möte med chefen, snackat med försäkringsnissen, sprungit fram och tillbaka i fabriken och stressat leta efter lokaler jag skulle vara i, och det är inte små avstånd heller.
Imorgon kommer nästa stora grej då jag ska lämna tillbaka alla kläder, nycklar, kort, verktyg (som jag kommer att ninja hem ofc!) skor (wtf, vem vill ha mina gamla?!), snacka med försäkringsgubben igen, lämna in blanketter, skriva under massa skit, och dessutom hinna jobba fram till klockan 12.00-ish och sen bjuda gubbarna på min princesstårta direkt från Fiket i Vännäs. Ahh, jag har stress, ont i magen, inte fixat mina julklappar. Orka med träning imorgon, det kommer att bli en slitsam dag. Psykiskt. Lite lessen är jag över att behöva lämna tryggheten jag ändå har haft bakom Volvos murar men framförllt känns livet helt plötsligt osäkert. Jag hade lätt (inte) kunnat gömma mig där inne tills solen tittade fram nästa århundrande och jag hade möglat av för lite solljus och därför brände sönder ögonen när jag föll ihop skräckslagen av tystnaden. (Ignorera det sista, kanske är bäst så!)
Faktiskt. Usch, jag blir lite smått sentimental, faktiskt.
Och på fredag kommer mera arbete: Till stan med bror och syster för att fixa sista julklapparna, arbetsförmedlingen och ringa och fixa en fritidsförsäkring som kommer att täcka min utomlandsresa. Jag hade ju en bra genom Volvo men den upphör ju att gälla imorgon och jag hatar verkligen att ringa och hålla på med sånt där. Jag tycker det är en pers att ringa till frisören men det är väl en vuxengrej jag måste lära mig? (ps, min "ålder" enligt vuxenpoäng.se lär ju sjunka nu när jag blir arbetslös, orka vara 28.3 år lixom!)
Och sen börjar det stora arbetet med att fundera ut vad jag vill bli när jag blir stor. Vad jag ska plugga, vars jag ska plugga och sånt skit. Jag är lätt panikslagen atm för jag känner pressen på mig. Och jag kommer som vanligt att ligga gråtandes sista dagen för att jag inte kan bestämma mig. Men förhoppningsvis så faller alla bitar på plats efter vintern när jag har fått lite distans till allt och alla..!
Okej, nu har jag klagat som fan, hela inlägget är ytterst trist faktiskt. Men skönt att lätta lite på trycket för att kunna hålla fasaden prickfri utåt.
Utöver detta, som om det inte var nog nu, så har det regnat exakt hela dagen. Mycket av vår vita fina snö har runnit iväg. Jag gråter innobords och fryser så jag skakar trots att jag ligger under täcket med nussefilten i näven och försöker, verkligen, försöker hitta lite glädje igen!
På kursen idag fick jag en aldeles egen "MiniAnne" så vill ni lära er HLR av ett proffs är det bara att ni kommer förbi.
Lycka till Anna som operera knäet imorgon! Du är bäst!
Kommentarer
Postat av: Abrizz
Intressant inlägg, dock tråkigt med allt du känner:(
men det kommer att bli bra, har en tendens att bli det :)
gråter också inombords för att snön försvinner :( sååå tråkigt!
hare bra!
Trackback
